Jag lever ungefär 15år. Varje gång du lämnar mig betyder sorg för mig. Ge mig tid att förstå vad du begär av mig.  Gör mig lycklig, du är hela mitt liv. Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff. Tala med mig fast jag inte förstår orden, jag blir glad utav att höra din röst.
  Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig. Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka på dig.

Så tänk efter hörredu.

Hm, mysigt..

De är allt för bra de där fyrbenta!

Postad i

Vad tråkigt det måste vara att aldrig någon gång i livet känna att man är nöjd med det man har utan ständigt vara tvungen att hävda sig och vara snuskigt avundsjuk på vad andra kunnat ordna för sig. Alltså, att inte ha något annat att bry sig om på sin lediga tid måste vara ett rent helvete. Som tur är spelar det ingen som helst roll för mig i detta fall, då personen i fråga inte är värd mer än den spya som min hund spydde upp för ungefär en halvtimme sen. Den var inte att leka med gott folk. Puh puh. De var lite lika om man tänker efter, en grå klump med sådär lite halvunken lukt som man bara vill slänga ut. Hm, ja, det blev en ganska bra förklaring.
Sedan förstår jag inte att man aldrig får nog, utan ständigt tar tillfälle i akt. Men mig gör det inget, det passar mig perfekt att vara den där fula pippin som ingen vill leka med, i varje fall i det sällskapet om man säger så. För jag har ju ändå de som vet exakt vad jag menar! Vilket innefattar alla efter en timme på rätt plats.

Japp, matte.. jag är med.

Vad är det man säger; blod är tjockare än vatten. Det tycker jag stämmer in ganska bra på den här skiten.

Hej hej.

Postad i

I morgon ska jag och Wilthon iväg till Forshaga för att visa upp oss, då han har blivit en sådan duktig vovve som lyssnar så snällt på vad matte säger. Det skulle jag väl inte sagt förstår jag, för då ballar han väl ur i morgon förstår jag!

Står och lurar på Phoenix..

Förresten så fyller min lilla Seiser år i dag, 25, det ni!

Natti.

Postad i

Idag har vovvarna varit rent av skitjobbiga! Farrax sprang ifrån mig för första gången på promenaden till en främmande människa, som många dessutom säger är en riktig suris! Jag blev minst sagt hysterisk men tänkte direkt att jag måste lugna mig och det gjorde jag. Han sprang aldrig ända fram till gubben utan vände när han kom på att det är ju trots allt inte okej att göra så. Det kan ha varit lite för roligt med den skottkärra som gubben drog på. Jag tror att han kommer in i nån liten period nu då allt börjar bli mer intressant, dessutom luktar marken så ruskigt gott nu under våren tycker en golden som har näsan i backen så fort han får chansen. Wilthon hade öppnat dörren och stod vid grinden och skrek, samtidigt som han försökte gräva sig ut, när jag kom hem. Just idag var en sån dag som jag tyckte att vi inte skulle göra något speciellt, en lugn mysig dag men den tanken fick jag snabbt lägga på hyllan, då jag inte orkade med nån rastlös hund idag.


Nej, nu kallar soffan.
Hejs.

Postad i