Tiden går, men jag sitter fast.

Jag har varit utan arbete i snart 7 månader! Är det inte hemskt så säg? Mina dagar bara försvinner och det blir inget av dem. Snart känner jag att jag inte står ut med att sitta hemma med tussigt hår och träna mina hundar. Jag vill ju naturligtvis göra det också, det handlar inte om det, men jag vill ha ett jobb så min vardag blir lite mer meningsfull. När jag säger det så säger Jonas "men du får ju söka jobb", men jag kan garantera att det har jag inte varit lat med. När han då skulle ge mig tips på vart jag kunde söka kom han på att det fanns bara ett ställe där jag inte varit. Med tanke på att Hagfors är lika stort som mitt lillfinger så finns det ju inte så enormt stort utbud. Så, jag får väl harva runt i snön här i Uddeholm ett par månader till, vilket fungerar med tanke på att Hille bor i dörren intill. Det är lite "Barna i Bullerbyn- varning" här på Karlströms väg. Så mysigt så. Både jag och Wilthon tackar för det. Så, jag och Wille får väl lite elakt hoppas på att de blir kvar här ett tag till, att husköp får vänta. Vi har haft en trevlig helg, med en pojkvän som varit ganska ordfattig pga. trötthet som resultat då det stod, kanske lite onödigt många, tomma burkar på bordet i morse när jag klev ner i storrummet för att väcka gubben som bara råkat somnat i soffan. Med öppen mun fick han upp ögonen efter många om och men.
Nej, jag är inte deppig. Måste bara tillägga det då jag kände en tendens till att jag börjat beklaga mig. Tack vare att jag har ett så pass aktivt liv så är det helt funkis, men missförstå mig inte, jag vill ha ett jobb. Men jag har det så hemskt bra så jag skulle skämmas som örjar om detta, det är ju trots allt en fis i rymden om man tänker lite längre än näsan räcker.

Wilthon suger på tummen. Grabbarna ser på TV och har lite Li-fri tid.

Nu ska jag tvingas att ha lite Jonas-fri tid, då han jobbar natt. Därför satt jag här för att bli lite extra trött så jag slipper skrämma upp mig själv genom att ligga och stirra mot dörren och komma på dumma saker. Det är nämligen så att när jag hade Phoenix så kände jag mig alltid hur trygg som helst, eftersom jag litade på honom till 110%. Wilthon däremot morrar för allt, och gissa om man blir skraj. Vid sådana tillfällen tittade jag alltid på Phoenix för att se om han var lugn, vilket han oftast var eftersom han var en sådan trygg hund på så sätt. Han hade modet att gå genom eld för mig!

Här pratar vi hund med så hemskt mycket egen vilja!

Jag fick hämta askan förra veckan och urnan var så jättefin! En handgjord, vit träurna och det blev jag hemskt glad för.

Nu kallar bädden, hej.

Norge.

Just nu sitter jag och spanar lite på hundutställningar i Norge. Tyvärr ser det lite dystert ut. Jag har för mig att det har varit en hel del mindre utställningar året om ungefär 20 mil härifrån, men nu när jag tittade är det inget på lång tid. Jag hade ju inte tänkt ställa Wilthon på någon officiell men jag kan väl så klart inte låta bli. Jag vet hur det slutar, jag sitter kvällen innan och suckar av lathet samt nervositet. Nu ska bara min lilla indiska kossa skaffa sig lite kropp så tror jag nog att det ska gå vägen också. Det kommer förmodligen inte gå så bra detta året, men kanske nästa? Han har så mycket kropp som han inte vuxit i ännu. Han äter så hemskt mycket mat, snudd på dubbelt så mycket mot vad han borde, så jag fattar inte vart han gör av allt! Han är avmaskad, vill jag tillägga. Han är 2,5 år nu så om ett, kanske ett och ett halvt, år då får alla salukiägare passa sig för jag tror att han kommer bli en supersnygg hane bara han får den tiden han behöver. Han är en stor hanhund med de finaste ögon och det finast uttryck jag har sett. Så vi kommer, tids nog.
Jag håller på detta; desto längre det tar innan de blir färdiga, desto längre håller de!

Här står han, mitt stjärnskott! ;)

Detta kortet är taget i Karlstad för nästan ett år sedan och det var första gången han slog storebror! Det var då jag började tro att han kanske blir något då Phoenix var en välbyggd och stabil saluki.

Jag ska snart gå ut i snön och leka lite med Farrax, så ha en mysig fredagkväll. Jonas kommer hem vid halv nio så jag ska väl sitta här i min ensamhet tills dess! Ganska skönt faktiskt.
Hejs.

Liten blir stor.

Just nu sitter Jonas och tittar på en dålig film, Wilthon ligger och sover som en gris och jag och Farrax myser i soffan. Wilthon har idag gjort allt som kan tänkas göra för att få till det med en liten tjej. En mycket söt tik som föll honom helt i smaken. I över en timme slet han som ett djur medans matte satte käppar i hjulet, så att säga. Han har inte lyft huvudet en enda gång sedan vi kom hem vid kl 5. Gick fram och petade på honom en sväng förut för att se att han fortfarande var vid medvetandet. Han är arg på mig nu. Matte kommer och hojtar och väser när han försöker sig på lite vuxenmys. Vi var inte riktigt överrens om vad promenaden skulle gå ut på idag, Wilthon och jag. Men Winken sprang glatt omkring och njöt av den långa promenaden och fick sig en godbit då och då. Idag utan att ha en galen saluki i haserna hela rundan. Nå ja, alla roar sig på sitt sätt.
Farrax fick naturligtvis vara hemma, han får nöja sig med småturer än så länge. Man han är förstås lika glad ändå. Jag måste säga att jag är imponerad över den gossen. Han är så hemskt lättlärd! Eller så är det Wilthon som är överdrivet trög, svårt att säga. Men i vilket fall som helst är han en kanon hund!

Spanar på en som hugger ved. Spännande vill jag lova!

Nu ska Li gå upp och sova. Två kvällar i rad har jag somnat innan kl 10! Skönt har det varit att vakna av sig själv innan kl 8, innan Farrax börjar vrida på sig.

Hejs o svejs.

Håll i er!

Vill bara stolt meddela att Li ska ut och springa idag! Det ni. Imorgon är jag alltså inte kontaktbar!
Var ute med lillkillen för en liten stund sedan för att ta fina kort i det fina vädret. Han var inte stilla en enda sekund så det var lättare sagt än gjort.
Sedan ska jag och Wilthon och träna lite på saker han inte är så bra på. Exempelvis att möta andra hundar. Han blåser upp sig och blir så häftig så. Detta ska tränas bort! Men det krävs ju att matte är sådär skit kul! Vilket man inte är alla dagar i veckan. Men jag får väl dra på mig teaterkläderna och göra mitt bästa!

Ett monster som efter turen ligger och snarkar vid matte!

Håll tummarna, både vad gällande springtur och hundträning!
Hej o hå.

Mys pys.

Under helgen har mina kära vänner Sara, Simon och lille Elvis varit på besök. Det har varit så trevligt så. De underbara små liven har varit så otroligt mysiga och nöjda med hela helgen. En grisknorr och den dagen är räddad.
Idag tog jag och Sara en valp promenad i en liten, liten skog just vid mig med de två små och de fullkomligt bara tyckte att livet var helt underbart. De skötte sig mer än utmärkt. Vi mötte människor med andra hundar men vad var det för kul med dom när matte och kompisen är så hemskt roliga? De brydde sig inte om dom utan höll sig vid oss hela tiden. En leksak i fickan är tipset det (än så länge vill säga). Synd att jag inte fått kort från Sara än, jag hoppas hon skickar dom snart så alla får se de små odjuren med ett sött yttre!

Söt, är bara förnamnet... Full i fan, tror jag efternamnet stavas. ; )

Snart kommer Jonas hem från jobbet och jag funderar på om jag ska tvinga med den stackaren på en promenad på sjön med Wilthon. Det skulle vara mysigt tycker jag.

Förresten åkte jag och Jonas skridskor häromdan. Mina fötter säger jag bara! Det finns en anledning till att jag var sjuk, eller kände mig förkyld på varje idrottslektion under hela högstadiet då det var skridskor på Valhall som gällde. Men det var väl kul. Men jag kände direkt att jag är inte född till sånt där.

Tack för mig.