De två sista dagarna har jag varit ack så trött och sliten, men gjort så mycket. Jag tror att det är just för att jag inte haft något direkt planerat. Igår var jag och tränade hund, så simpelt som på parkeringen vid mariebergsskogen. Vi började med ett hårt spår, blandat asfalt och lite gräs. Sedan, fritt följ, vändningar på stället och stegförflyttningar, och avslutade passet med krypet. Han var grym! Allt gjorde han exakt som morsan vill ha det. Super fokus hela tiden. Mest nöjd över spåret faktiskt, där hans två celler fick jobba tillsammans för att lösa det, och det fungerade. Vidare in i mariebergsskogen, där han fick dra ett tyngre lass än vad han tidigare gjort. Det syntes att han fick slita.
Idag, ett uppletande i på samma plats, och det var också kanon, så pigg vovve, där ben, näsa och huvud samarbetade, något vi inte tar oss för varje dag. Fem föremål inom loppet av en grisblink, fina avlämningar och snabbt ut igen.
Vi har inte tränat på ett tag, och jag märket det på mig själv. Efter våra små simpla pass, tar jag mig för allt tråkigt och även om vädret är skit och tråkiga saker på att göra listan. Är det mitt samvete eller bara att det är en fröjd att komma ut och se den lilla busen jobba lite? Alla har nog sina små beroenden, jag tror att detta är just mitt beroende - min drog. :)


Så mycket natten är det nu. Imorgon är det jobb som gäller, på Stadium. Sedan mys!

och då kommer känslan, den smygande känslan den enda jag inte rår på.. <3

Postad i