Mörkret faller på.
Skitkallt, skitblött, skitmörkt och skitblåsigt. Alla hundägare borde vara omotiverade till att vistas utomhus. Och nu dessa dagarna när jag jobbar natt, är det ljust i ungefär 10 minuter när jag vaknar, sedan skymmer det. Man hinner inte långt på den tiden. Även om jag inte är mörkrädd och gärna vistas i skogen vid fem snåret även på årets mörkaste dagar, är det en fördel om det är snö, vilket det BORDE vara, så man har en chans att se vart man sätter fötterna.
Det är så deprimerande att det är flera plusgrader och ösregn, när man nyss köpt sig längdskidor. Men bara det fryser på på Rådasjön hemma i Hagfors ska grabbarna få jobba bannemej! Vi tränar andra typer av drag nuförtiden. Vi löper, drar kedjor och har också provat cykel, varav det sistnämnda matte är alldeles för feg för. Vi väntar på snön då landningen blir mjukare och tills dess får löparskorna åka på.
Efter att ha klagat ett tag och varit bitter över att behöva gå ut, masade jag mig iväg med min glada golden för att han skulle få göra nått roligt. Väl borta vid mariebergsskogen med sele, kedja och rubbet, är han dålig i magen och spyr. Det hela slutar med att jag och vovven är dyngsura och att jag själv får bära dreten både dit och hem. Blöt och trött sitter jag i soffan, och hunden ligger på rygg på mattan och morrar och visar tänderna.
Jag har sakta börjat min övertalningsfas att det kommer bli skönt med en promenad lite senare.. (?!)
Den enda. ;)
Gokväll.