M, det är nog jag det. Ju mer jag tänker, desto mer håller jag med. Dessutom trivs jag förbannat bra med det också. Jag lever kanske lite för sent i tiden helt enkelt. Men vad gör man åt det? Det är bara att blunda och finna sig i att aveln har gått åt fel håll och dessutom alldeles för fort.
Tycker fortfarande att det lönar sig i längden med att vara Lisbeth. Tror alla är bra avis när de står där med skägget i brevlådan och ångrar saker och ting. Man blir liksom stämplad för livet tyvärr, i varje fall för mig. I detta lilla musboet är det liksom jag som sitter och funderar på vad i helvete som håller på att hända medans alla andra skiter i vilket och förökar sig explotionsartat!

Nybada saluki..

Ja, det finna väl en mening med allt, det gäller bara att komma på vart den röda tråden slutar.

Hejs.

Postad i