Innan min mycket efterlängtade Jonas kommer hem! Denna vecka har helt klart varit den värsta sedan den här utbildningen började. När jag då tänker på att det är 32 veckor kvar innan han är hemma helt igen känner jag mig gråtfärdig, så förbannad blir jag. Då kan jag börja fundera på hur i helvete jag kunde gå med på detta?! Under den mörkaste och mysigaste tiden på året. Mindre nöjd över mig själv men det är väl värt det förstår jag.
Sitter och tittar på lite kort sen vår lilla utflykt på Gastberget då Jonas var mindre förtjust i att det kan finnas björn i den skogen. Jag bara skrattade ut honom som vanligt, tills brorsan berättade att han sprang på en i vågbacken dagarna innan. Jo hej du, mina ögon var större än vanligt och jag har inte varit där sedan dess.

Kontakt, kallas det där.. :)

Wilthon spanar efter björnen..



Min golden har världens längsta tunga...

Njuter av livet..

och Wille funderar på om inte livets goda vore en korv som morsan har grillat?

En mysig dag för alla så att säga. :)

Vi får ju så klart lov att ta en sån sväng med Flälvan och co. Klart som korvspad..

Hej o hå. Nu blir det träning med vovvarna som gäller. Passivitet för hela slanten..

Postad i