Just nu befinner jag mig ensam hemma hos Sara, hon och Simon har åkt till jobbet. Själv börjar jag inte förrän kl 16 och jobbar till 20.10. De ringde i morse så jag får några extra timmar, vilket är kalasbra. Ikväll efter jobbet bär det av till Hagfors igen och så får jag se hur länge man blir kvar där, hoppas på att de ringer om mer jobb snart.
Jag är ju visserligen inte ensam just nu, jag har två pojkar hemma givetvis. Jag kan säga att lilleman ska nog snart tappa gaddar eftersom han satt och tuggade på skostället som är gjort av järn när jag kom ut i hallen. Kliar säker hysteriskt. Då pratar jag, vilket ni förstår, om Saras vovvar. Mina fick vara hemma. Första gången jag sovit utan min Farre, han måste tro att jag försvunnit totalt. Innan jag åker hem ska jag köpa hundmat, det var bara bottenskrapet kvar, och det är ju så att man orkar hålla sig för skratt när man ska kånka hem det, både dyrt och tungt.
Nu är det höst, vilket är bästa stunden på året enligt mig. Sådär dimmigt och kallt på morgonen. Jag saknar mina skolstarter när jag känner den lften, allt var så lätt när man gick i skolan. Maten serverad och fasta tider då lärarna tryckte in kunskap i skallen på en. Nu däremot står man på en punkt på världskartan och har inte en susning om i vilken riktning man ska ta. Livet kan ju se så olika ut beroende på vilken väg man väljer. En bra idé är ju att prova sig fram och inte bara konstatera att "så är livet". Men om man är helt yr i plymen, går i cirklar samt har bly i skorna, vad attans gör man då?
Fast, jag känner ju att visst blir det mer och mer uppenbart, lite tid att tänka bara.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Postad i