Det gick ett par dagar.

Jag och salukin kom överrens i flera dagar, men idag brast allt igen. Vi var ute en sväng och han drog som ett skott från uteplatsen och sprang all världens vägar, in på allas trädgårdar och ut på vägen som leder ut till stora vägen. Farrax hakade på men kom tillbaka när han hörde att matte var nära bristningsgränsen. Men inte Wilthon inte, skall ingen tro. Det kom både folk och bilar och han sprang omkring och lekte och struntade i mig fullständigt, kissade på folks trädgårdar osv. Ärligt talat så blir jag så sjukt trött på honom. Så nu är det koppeltvång ett bra tag framöver! Oavsett om vi bara skall förflytta oss från dörren till bilen. Och lilla jag då, jag får väl gå ut bakvägen nattetid för att inte behöva skämmas mer än nödvändigt.


Hohunondodjojävovelolnon.. :)

Positiv förstärkning i all ära men jag prövade en annan metod idag. För sånt där är inte ok enligt min egna lagbok. Det kunde ju ha slutat som just hur som helst. Jag var som en skogsmaskin genom grannskapet. :)

Nu är det läsa som gäller så ska vi ta en litenpromenad sedan i det fina vädret, en kortis hinns med, i koppel. ;)

Vem är Li?

Jo men du vet hon, med hundar i hela Uddeholm?

Jaha, hon ja.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback