Långa nätter och proppfulla dagar.

Nu höll jag just på att fortsätta i min snurriga men härliga vardag, när jag inser att det hänt så mycket som sannerligen är värt att dokumentera. Som tidigare nämnt är sidan till för egen del. Så sent som igår slängde jag ett öga på gamla inlägg och insåg att vissa är så gamla som tre år. Jag skrattade högt åt vissa stunder med de galna jag har runtomkring mig, fick lite hemlängtan till skogarna och Uddeholm, lät tårarna falla för min fyrfotade vän i himlen samt blicka tillbaka på "lillens" valptid. Det är mycket värt att bli påmind om saker som med tiden sakta suddas ut, och det dämpar absolut min valpsjuka. ;)
Jag har hört mig själv säga att jag inte gjort mycket under sommaren, och då kan man ju fundera på varför jag inte har tid att sova. Jag har ytnyttjat alla dygnets timmar. Hundträning, umgåtts mycket med alla härliga vänner och jobbat som en galning (på egen begäran).
Hundträningen har gått bra, riktigt bra. Jag har kommit på att vi trots allt har startat i klass 2 i lydnaden och då blivit uppflyttade, startat lägre klass spår och blivit uppflyttade, avlagt ett certprov för Försvarsmaktan och blivit godkända och nu under veckan fixade vi certprovet för Polisen. Vi har haft en grym träningssesong och varit så sammansvetsade, jag har haft en bra känsla och vi har gjort vårt bästa och dessutom löst alla uppgifter tillsammans, då min räsernisse gärna "kan själv" och klassar sin morsa som en stoppkloss. Men nu är det annorlunda och vi jobbar tillsammans på ett helt annat sätt.
Vi tränar för klass 3 i lydnaden och ska för skojs skull starta en sådan innan snön kommer. Detta inte enligt våra mål iår, mer en rolig grej, ett riktmärke att gå efter inför vintern.
Mitt nattjobb går bra och jag tycker verkligen att det funkar. Tur, med tanke på den skalman jag är.
En tripp till Norge, Jotunheimen hann vi med, en spontanare, som gjorde att man snabbt började planera inför nästa år. :)





Igår gick vi ett spår, med vinklar överallt, sprang omkring hur som helst i skogen, 10 föremål, för att se hur han bar sig åt. Vi hade nämligen två förluster i spåret på lägretävlingen och nollad budföring (vilket jag inte tränat in alls bra). Däremot en kanonlydnad som hjälpte oss till uppflyttning ändå. 9,5 på linförigheten med kritiken: "ser fint ut, fin kontakt, sitter ej vid sista halten", där han fick nån form av hjärnsläpp. :) Igår löste han sin uppgift och eftersom jag snitslat spåret var jag nöjd med hans sätt att jobba. Alla föremål med in.
Nu ligger han vid mina fötter i sängen (?) och Willebus är i Hagfors.


Hejs!



Kommentarer
Postat av: Anne-Lie

Har jag nånsin sagt hur mkt jag tycker om dig... Vad skulle jag gör utan dig??

2011-09-26 @ 18:48:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback