Jag bara vet.

Jag bara vet att det kommer bli ett positivt år 2012. På många olika sätt!



och det är ingentig jag bara tror. Nej, jag bara vet. Ja, jag bara vet.


En himmelsk drog.

De två sista dagarna har jag varit ack så trött och sliten, men gjort så mycket. Jag tror att det är just för att jag inte haft något direkt planerat. Igår var jag och tränade hund, så simpelt som på parkeringen vid mariebergsskogen. Vi började med ett hårt spår, blandat asfalt och lite gräs. Sedan, fritt följ, vändningar på stället och stegförflyttningar, och avslutade passet med krypet. Han var grym! Allt gjorde han exakt som morsan vill ha det. Super fokus hela tiden. Mest nöjd över spåret faktiskt, där hans två celler fick jobba tillsammans för att lösa det, och det fungerade. Vidare in i mariebergsskogen, där han fick dra ett tyngre lass än vad han tidigare gjort. Det syntes att han fick slita.
Idag, ett uppletande i på samma plats, och det var också kanon, så pigg vovve, där ben, näsa och huvud samarbetade, något vi inte tar oss för varje dag. Fem föremål inom loppet av en grisblink, fina avlämningar och snabbt ut igen.
Vi har inte tränat på ett tag, och jag märket det på mig själv. Efter våra små simpla pass, tar jag mig för allt tråkigt och även om vädret är skit och tråkiga saker på att göra listan. Är det mitt samvete eller bara att det är en fröjd att komma ut och se den lilla busen jobba lite? Alla har nog sina små beroenden, jag tror att detta är just mitt beroende - min drog. :)


Så mycket natten är det nu. Imorgon är det jobb som gäller, på Stadium. Sedan mys!

och då kommer känslan, den smygande känslan den enda jag inte rår på.. <3


Mörkret faller på.

Skitkallt, skitblött, skitmörkt och skitblåsigt. Alla hundägare borde vara omotiverade till att vistas utomhus. Och nu dessa dagarna när jag jobbar natt, är det ljust i ungefär 10 minuter när jag vaknar, sedan skymmer det. Man hinner inte långt på den tiden. Även om jag inte är mörkrädd och gärna vistas i skogen vid fem snåret även på årets mörkaste dagar, är det en fördel om det är snö, vilket det BORDE vara, så man har en chans att se vart man sätter fötterna.
Det är så deprimerande att det är flera plusgrader och ösregn, när man nyss köpt sig längdskidor. Men bara det fryser på på Rådasjön hemma i Hagfors ska grabbarna få jobba bannemej! Vi tränar andra typer av drag nuförtiden. Vi löper, drar kedjor och har också provat cykel, varav det sistnämnda matte är alldeles för feg för. Vi väntar på snön då landningen blir mjukare och tills dess får löparskorna åka på.
Efter att ha klagat ett tag och varit bitter över att behöva gå ut, masade jag mig iväg med min glada golden för att han skulle få göra nått roligt. Väl borta vid mariebergsskogen med sele, kedja och rubbet, är han dålig i magen och spyr. Det hela slutar med att jag och vovven är dyngsura och att jag själv får bära dreten både dit och hem. Blöt och trött sitter jag i soffan, och hunden ligger på rygg på mattan och morrar och visar tänderna.
Jag har sakta börjat min övertalningsfas att det kommer bli skönt med en promenad lite senare.. (?!)

Den enda. ;)

Gokväll.


Fast med lite mera lust.

Just kommit hem från mitt nattjobb, och magkatarren berättar på ett brutalt sätt att han är med mig. I min stressiga vardag får jag faktiskt plats med allt jag vill, nästan. Var hemma i Hagfors och myste med gänget, och kom hem igår. Julbak, hundträning, hälsa på Bubba, promenad, cykeltur i snön, och ja allt det där. Snö kom det faktiskt samma dag jag åkte dit. Första gången iår som jag kände att det snart är jul. Min lust för hundträning ökade om ännu mer, efter att ha tränat min galna byracka moment efter moment och han bara ger mer och mer. Vi tar oss sakta men säkert framåt även på lydnadsplanen, trots att det råder total brist på den träningen just nu. Men det lilla vi gör då och då ger trots allt resultat. Underbara varelse.
Under helgen får jag finbesök, mycket väl uppskattat!
God natt då, 08.58 :)



men jag blir alltid så förvånad, hur allting bara händer, hur livet bara börjar. Jag glädjer mig åt nya krafter nu.. :)