Tänk, tänk inte?

På mina springturer eller promenader, som numer när tid finnes, funderar jag och fantiserar om det mesta. Att få vara helt själv i en skog som kan förknippas med oändlighet är för mig så sjukt helande för kropp och knopp. Kan ta med mig mina pojkar och bara gå, gå och gå, i timme efter timme. Efter ett händelserikt år, med mycket skit och fullt upp med jobb, behöver jag mina ensamma promenader och löprundor. Det kan enligt mig hela vilken trasig själ som helst. ;) Men, att göra detta utan hundarna, får ingen effekt alls. Att se dem härja gärnet i skogen under en lång tid, för att sen ligga utslagna, totalt däckade här hemma är det som förgyller mina dagar. Om man tänker på det, är det inte sjukt? Är meningen med livet att knata runt i skogen för att trötta ut två, nästintill outtröttliga, hundar? Som nästa dag är lika förväntansfulla? För mig är det kanske så. ;) 
många tankar passerar, och så sent som idag tragiska sådanna. Tänker på den dagen mina hundar inte finns med mig mer, och då får jag svårt att andas, ren och skär panikångest! Här skänker jag tankar till en bekant som är mitt uppe i den processen, det fick min lilla ärthjärna att sätta fart. De kostar pengar, de kostar tid, man får försumma massor i livet, man är full av hundhår, allt man äger är hundinfekterat, man hade förmodligen varit snudd på miljonär utan bil och hundar, men livet vore inte i närheten så innehållsrikt och det man får i utbyte av dem är ovärdeligt och kan varken mätas i pengar eller något annat. När jag tänker på att min "lille pöjk" blir 4 år nu i oktober, inser jag vad tiden går fort och att man ska ta vara på dagarna. Det gör vi verkligen varje dag. Därför ska vi till skogen för andra gången idag. Imorse var det fysträning, nu blir det lite spår och patrullering. ;)
 
Ha en dag alla glada!

Den Fete, Den Fule och den Onde!

Eller allt i ett! Imorgon är jag fri, fri som en fågel! ;)

Ödmjukhet är vishet.

Har idag varit på kurs för en mycket insrtrerande människa i Askersund, en otroligt bra dag kort och gott. Att kursen var så bra, beror givetvis på ett bra tänk, lite nya tankar och ett glatt gäng som alla delar samma intresse. Men, att lyssna på en människa med så mycket kunskap och erfarenhet, får ens öron att lika kolhuven. Grundtanken var, att när man är expert på hundträning så ska man sluta träna hund. Så, om motivationen var på topp innan, har man nu lite mer jävlaranamma! :)

Trött som få men glad ändå.

I söndags kom vi hem från fyra intensiva dagar i stekande värme, alltså från vår första KFÖ. Vovven var återhämtad på 15-20 minuter och matte efter tre dagar. ;) Nej, men i ärlighetens namn märkte jag att vår regelbundna fysträning verkliget gett resultat, då både jag och vovven höll fysiskt sett hela vägen ut.
Nu tillbaka till vår, förvisso röriga men roliga, vardag. Mycket nu minst sagt! Till helgen sticker vi iväg på spårkurs, ska bli skitkul!
Men idag väntar ett lydnadspass och ett löp pass äntligen! Fint väder med lagom temp, och jag är LEDIG! :)
Baaj!

Bölden där bak.

Så känns min hund i vissa situationer. ;) när vi är aktiva och kör mycket kondition, fysiskt som mentalt, blir han riktigt krävande. Hade en plan att plugga lite nu på förmiddagen, men mina två små tillåter mig inte. Kanske om jag sa till på allvar. Men när böckerna känns så motbjudande, och sörmons hundklubb och all fin skog i anslutning till den så inbjudande, är det svårt att inte falla dit och tänka: "Äh, jag kan ju lika gärna plugga ikväll, då orkar jag nog fokusera bättre". Så, nu är ryggan packad med träningskläder och mat för hela dagen. Vi ska testa lite nya metoder på några moment, bland annat vittring, fjärr. Vi ska hinna påbörja framåtsändandet och även jobba på uppletande. Ta en lång promenad och även hinna med en springtur så matte får lite träning. Matte ska köra intervaller idag och det finns ingen bättre motivation än pigga hundar springandes lös i skogen, till fullo njutandes av livet!
Förhoppningsvis kommer jag hem med två hundar som liknar detta.

Tack.

En lyckospark i baken vill vi ha idag! :)

Till det sista havet min vän.

Och när du trampar i förbrukade spår
och vesslorna väser att vi har sett dig förr.
Vi har sett dig falla och slira där du går
och dom slår igen din vidöppna dörr.
Och när du saknar nån annans hand
och minnen trängs med allt som aldrig blev av.
När alla du älskar har flytt till fiende land
och du strandar på dårarnas hav.

Jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind,
till det sista havet min vän

Och du ska måla din egen färg
och på din himmel ska det skrivas att du kan,
och det ska eka över skog och berg
att sanningen ljuger och att drömmen är sann.


Håll i hatten.

Här händer det mycket minsann. Hoppa i grönkläderna till helgen för övning, tävling dagen efter, KFÖ, tävling igen, och en massa annat som hålls hemligt till vidare. Mycket ska hända på kort tid. Hoppas jag och vovven håller! :) Jag tänkte att eftersom jag har så gott om tid så trycker vi in en tenta och en flytt på det, så jag slipper sitta sysslolös på den kvarten jag har innan huvudet slår i kudden. Hundträningen därutöver behöver jag väl inte nämna?
I Kil på brukshundklubben var vi under veckan och körde lite, idag blev det ett spår på sörmon modell svårt, milen i promenadtempo och ett lydnadspass på det (vilket skedde efter jobbet). Nu står mina ögon still i skallen så sängen är inte långt borta!
Hopp i bädd, imorgon blir det en löprunda innan jobbet, senare tokmys med A = den godaste mat och den största godispåsen!

Nöjd med tillvaron.

Har haft så många härliga dagar ett tag. Jag har slutat jobba natt så nu kan jag få ordning på mina rutiner igen, som den rutinmänniska jag är. Jag har då självklart fått mer fritid, och kan utnyttja min lediga tid på ett helt annat sätt. Dessutom är det lite av en hundmänniskas tid på året nu, och vi är ute varje ledig sekund. Långa promenader på 3-4 timmar i skogen, tränar mycket spår och lydnad, löptränar, och det ger verkligen resultat. Vi har ju förtusan tom startat i lydnadsklass 3 för första gången. ;) den slutgiltiga poängen kan vi bortse ifrån. Då kan ni tänka er, golden överallt! Nollade tre moment, pga för mycket galenskap, det var för roligt helt enkelt. :) Matte gapskrattade, och till och med domaren. En sträng sådan. Men, 9 p på fria följet, och 9 p i helhetsintryck med komentaren "en hund med mycket goda framtidsutsikter". Och där vann vi hela tävlingen enligt matte! :) Han bjöd på en uppvisning där jag inte hann tänka tanken att vara nervös, tickande bomb. På metallen kom frustrationen fram lite, då han ta av världens lejonvrål innan han greppade metallapporten och smack in till sidan igen. I ösregn och lervälling, desto roligare enligt den lilla härjande busgrisen. :)


Nu ska jag ta med mig mina pojkar och gå ut i solen och plugga lite, efter en springtur på morgonkvisten! Ikväll bär det av mot Kils Brukshundklubb!



Njut av dagen! :)


Bland svampar och galenskap.

Ja, min man har en tendens att bara vara sådär, att det aldrig bara kan få vara. Just nu har vi svampar i öronen, som farbror doktorn fick titta på och nu är det rengöring morgon och kväll, samt någon mer vätska. Så från att vara tom i skallen är det nu proppfullt med sörja och han går här i sin egen bubbla och kluckar runt. ;)
Man kan inte låta bli att känna att man blir trött på att åka till sjukan med den hunden. Han har snart klippkort där. Sitter inte pungen i magen, så sitter pinnen i halsen, och sitter inte pinnen i halsen, så är klorna av, och sitter de på så har man klåda, och om man inte har klåda, så har man kantareller i öronen. ;) Han kan allt, då menar jag allt. På gott och ont givetvis. För häromdagen var i ute på isen och åkte spark, långfärds skridskor och pulka. Han är för rolig, och dessutom charmar han hela vikenisen med sin utstrålning!



Den bästa i världen, med svamp och hela skiten!

Om tiden vill ifatt.

Befinner mig just nu i mitt nostalgiska skede, ungefär vid 14 - 15 års ålder. Sitter och lyssnar på gamla låtar och småler för mig själv, samt att jag idag har skrattat åt min livs bästa tid tillsammans med en av de som delade den med mig. En bekymmerslös tid helt enkelt och så värd att minnas.

Från dåtid till nutid. Har satt upp planer för sesongen med min vovve. Vissa mål som vi strävar efter kanske går i lås på längre sikt, och planerna är då delmål efter vägen. Därför ska jag, för att på något sätt tvinga mig själv att skriva ner dem, göra en lista med punkter här för att sedan allteftersom redovisa våra fram - och motgångar. En liten rolig sak för att se hur mycket som bara är prat och vad som verkligen blir verkstad.

Och en sak till. Jag har slutat snusa. Det går sådär. Rastlös, småstressad, irriterad - ord som finns nära till hands just nu. Defenitivt efter fyra nätters jobb och alldeles för lite sömn. Jag väljer mina tillfällen minsann!




Ska plugga innan natten anländer till vikengatan 14, men gör desperata försök att hitta små kryphål och har gjort det sen kl sex. Men nu har jag slut på fantasi och har inget val. :)
Natta då!


Jag bara vet.

Jag bara vet att det kommer bli ett positivt år 2012. På många olika sätt!



och det är ingentig jag bara tror. Nej, jag bara vet. Ja, jag bara vet.


En himmelsk drog.

De två sista dagarna har jag varit ack så trött och sliten, men gjort så mycket. Jag tror att det är just för att jag inte haft något direkt planerat. Igår var jag och tränade hund, så simpelt som på parkeringen vid mariebergsskogen. Vi började med ett hårt spår, blandat asfalt och lite gräs. Sedan, fritt följ, vändningar på stället och stegförflyttningar, och avslutade passet med krypet. Han var grym! Allt gjorde han exakt som morsan vill ha det. Super fokus hela tiden. Mest nöjd över spåret faktiskt, där hans två celler fick jobba tillsammans för att lösa det, och det fungerade. Vidare in i mariebergsskogen, där han fick dra ett tyngre lass än vad han tidigare gjort. Det syntes att han fick slita.
Idag, ett uppletande i på samma plats, och det var också kanon, så pigg vovve, där ben, näsa och huvud samarbetade, något vi inte tar oss för varje dag. Fem föremål inom loppet av en grisblink, fina avlämningar och snabbt ut igen.
Vi har inte tränat på ett tag, och jag märket det på mig själv. Efter våra små simpla pass, tar jag mig för allt tråkigt och även om vädret är skit och tråkiga saker på att göra listan. Är det mitt samvete eller bara att det är en fröjd att komma ut och se den lilla busen jobba lite? Alla har nog sina små beroenden, jag tror att detta är just mitt beroende - min drog. :)


Så mycket natten är det nu. Imorgon är det jobb som gäller, på Stadium. Sedan mys!

och då kommer känslan, den smygande känslan den enda jag inte rår på.. <3


Mörkret faller på.

Skitkallt, skitblött, skitmörkt och skitblåsigt. Alla hundägare borde vara omotiverade till att vistas utomhus. Och nu dessa dagarna när jag jobbar natt, är det ljust i ungefär 10 minuter när jag vaknar, sedan skymmer det. Man hinner inte långt på den tiden. Även om jag inte är mörkrädd och gärna vistas i skogen vid fem snåret även på årets mörkaste dagar, är det en fördel om det är snö, vilket det BORDE vara, så man har en chans att se vart man sätter fötterna.
Det är så deprimerande att det är flera plusgrader och ösregn, när man nyss köpt sig längdskidor. Men bara det fryser på på Rådasjön hemma i Hagfors ska grabbarna få jobba bannemej! Vi tränar andra typer av drag nuförtiden. Vi löper, drar kedjor och har också provat cykel, varav det sistnämnda matte är alldeles för feg för. Vi väntar på snön då landningen blir mjukare och tills dess får löparskorna åka på.
Efter att ha klagat ett tag och varit bitter över att behöva gå ut, masade jag mig iväg med min glada golden för att han skulle få göra nått roligt. Väl borta vid mariebergsskogen med sele, kedja och rubbet, är han dålig i magen och spyr. Det hela slutar med att jag och vovven är dyngsura och att jag själv får bära dreten både dit och hem. Blöt och trött sitter jag i soffan, och hunden ligger på rygg på mattan och morrar och visar tänderna.
Jag har sakta börjat min övertalningsfas att det kommer bli skönt med en promenad lite senare.. (?!)

Den enda. ;)

Gokväll.


Fast med lite mera lust.

Just kommit hem från mitt nattjobb, och magkatarren berättar på ett brutalt sätt att han är med mig. I min stressiga vardag får jag faktiskt plats med allt jag vill, nästan. Var hemma i Hagfors och myste med gänget, och kom hem igår. Julbak, hundträning, hälsa på Bubba, promenad, cykeltur i snön, och ja allt det där. Snö kom det faktiskt samma dag jag åkte dit. Första gången iår som jag kände att det snart är jul. Min lust för hundträning ökade om ännu mer, efter att ha tränat min galna byracka moment efter moment och han bara ger mer och mer. Vi tar oss sakta men säkert framåt även på lydnadsplanen, trots att det råder total brist på den träningen just nu. Men det lilla vi gör då och då ger trots allt resultat. Underbara varelse.
Under helgen får jag finbesök, mycket väl uppskattat!
God natt då, 08.58 :)



men jag blir alltid så förvånad, hur allting bara händer, hur livet bara börjar. Jag glädjer mig åt nya krafter nu.. :)