Min hund, eller kanske mosters?

Vi har nyss kommit in från vår blöta men mysiga långtur som vi tar varje morgon. När vi inte har så långt kvar hem kommer Farrax och Elvis lekande i full sula, och Farre brakar rätt in i mina ben. Jag hann tänka - skit, han springer ner mig. Men jag hade inte en suck. Flög som en vante och innan jag hann tänka låg jag på rygg på backen. Jag trodde jag skulle bryta ihjäl mig. Min handled sa upp sig och vänstra halvan av kroppen tror jag fanimej jag sträckte. Den som tror att inte Li kan bli arg på sin hund skulle ha sett hela det händelseförloppet. Inte ofta men när jag väl blir det då ni. Jag lämnar han här när jag åker hem kanske.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback