Idag vid klubben fick jag en känsla av att jag inte tränade min hund, utan att min hund tränade min stresstålighet. Ja, jag vet, jag är förmodligen på tok för snäll på honom också. Men ni ska veta att vi har fruktansvärt roligt tillsammans och det är en fröjd att tänka tillbaka på speciella situationer som blivit helt galna, vilket är ett x antal. Sedan att vi ur tävlingsperspektiv tar oss snarare bakåt än framåt, hör inte hit just nu. Jag kan sitta i evigheter och bara beundra min avslappnade och nöjde vän som inom loppet av en tusendels sekund kan ta sig för med saker som ingen med sunt förnuft kan förklara. 
 
Tränar lite rutan..

Fast jag skulle få stopp på honom också. :)


Just det, stanna var det. :)

Iallafall blev det något vettigt gjort idag, trots att träningen började i total katastrof.

Ja, i morgon ska han opereas (jag tog fel på dag sist). Hoppas att det går fort tills han är kry igen efter narkosen. Nej, nu kallar bädden, ska ju för tusan jobba i morgon!

God natt gott folk.

Postad i