Idag är en sådan dag som jag går omkring och är rastlös och tankarna snurrar som orkaner. Bara liksom trampar runt. Försöker hitta på undanflykter till tråkiga vardags sysslor. Först ut i morse för att cykla med Wille, och det tyckte han var så skönt vill jag lova. Han sprang lös och njöt av livet. Sedan kom vi hem och sen dess har jag inte sett honom, jag har en svag aning om att han befinner sig på övervåningen. Jag tog med mig hund nr 2 ut till skogen på en skön promenad, vilken blev både irriterande och jobbig vissa intervaller eftersom han envisades med all denna hästskit. Inte när jag är i närheten förstås, men jag ser honom på långt håll och jag blir så irriterad att jag känner magkatarren smyga sig på.
Jaja, nog om det, eftersom jag blir frustrerad vid tanken.
I vilket fall som helst så känner jag, när jag kommer hem, att jag inte vill gå in igen. Först nu förstår jag de hundar som tar en pinne i truten och drar en repa när morsan står i dörren och skriker. Ytterdörren är, utifrån sett, mycket negativt laddad för mig just nu. Vill inte gå in här och sätta mig med läxorna, jag vill vara ute med mina hundar hela dagarna. När jag väl vridigt om mitt egna öra och gått in, blir det inget för mig i alla fall.
Vet ni vad jag tror allt beror på? Att jag är gränslöst bortskämnd! Det är vår och sjukt skönt att vara ute, samt att mina dagar nu varit fyllda av roliga aktiviteter med mina vovvar och en massa mysiga människor. Vill göra mer kuliga saker. :)

En herre som också gillar utelivet..

Nix, en spark i baken och säga som mamma, jag har ju massa saker jag kan hitta mig på med, jag behöver inte vara rastlös. :)

Hejs.

Postad i