Ringde nyss SBK angående frågor om kastrerad hund, som tidigare var crypt, i samband med viltspårsprov. En söt liten människa i andra änden gav mig tipset och telefonnummer till kärringen som förstörde min förmiddag. Jag slår detta nummer på min telefon som var inloggningen till mitt andra jag. En sur och tvär människa svarar och jag presenterar mig och mitt ärende. Jag hade lite frågor kring detta då jag hört så många olika versioner, av både domare och andra. Efter bara några sekunder in i samtalet frågar hon - "vad är det du inte förstår?!" och inte nog med detta utan i princip har en nedklankande samtalsnivå om min hund. Som att det var något man absolut inte hade nån nytta avoch att det var fel på honom. Det kändes som att hon ville säga att det var rena skräpet. Ojojoj, katastrofen var ett faktum. Svaret på den frågan skulle ha blivit något helt annat än slutresultatet. Jag hade påbörjat frasen hur fasiken det är möjligt att man sätter en gammal grinig kärring i en telefonväxel? Fast vuxen som jag blivit stoppade jag orden vid tungspetsen och tackade istället såå hemskt mycket för den goda hjälpen och la på luren. Jag har nämligen lärt mig hanterat mitt humör, som kan vara något i hästväg och det är jag medveten om. Man blir så frustrerad över dålig personal, dessutom kan vilken människa som helst på klotet bidra med något bättre. Ut med haggan och in med någon som är glad åt sitt jobb.
Nej, nu är det fixa lite som gäller, sedan in till Hagfors i lite ärenden och sedan till skogs med djuren.
Tack för mej.

Postad i